VäRKryttares

Det är stunder som dessa som mitt hjärtat bara värker efter att få sitta på Fuxelitos rygg igen. Den enda häst jag verkligen kan säga att jag älskar. Låtsas vara lite sur när man går in för att klappa men ändrar sig sen och blir världens gosigaste som blåser en i örat. Han är så himla söt när han gör rätt. T.ex. efter ett bra dressyrpass är han så himla glad och nöjd, bästa känslan! Och när han verkligen suger tag i hindrena, den känslan går knappt att beskriva. Han är svår den hästen. Det handlar om tillit. Nu litar jag på honom, och han på mig. Det gjorde vi inte i början kan jag säga. Blev stopp på vart och varannat kryss. Men nu.. Vi hade bästa perioden någonsin, men då gick han och blev dålig i benet. Helt sjukt hur mycket jag saknar att sitta på hästen och känna samspelet. Han håller på att skrittas igång av personalen, så jag ska få hjälpa till med det. Ska bli jättemysigt! Nej, fridfullt ska det bli. Hoppas verkligen att han blir bra igen snart! Bästa hästen.