Två avramlingar igårkväll
Hoppträning på Faidra igårkväll. Hon hade redan gått två lektioner innan jag skulle rida så det kändes ju inge kul, hon är ju ändå 22 år. Red fram, kändes som vanligt typ. Travade lite bommar, hoppade ett kryss. Såg asfult ut men det funkade liksom. Hoppade en liten studs och ett lågt räcke, gick bra! Sen skulle göra en snäv sväng från ena hörnet upp mot ett räcke, rakt fram och sen jättesnäv sväng till vänster mot ett kryss. Hästen stannade ju på båda. Försökte flera gånger och till slut gick det. Vi gjorde en lång anridning mot en oxer på medellinjen. Stannade en gång men sen hoppade hon bra faktiskt. Kommer inte riktigt ihåg mycket mer om övningarna men sen hoppade vi bana. Jag var skitsur och litade verkligen inte alls på henne. Skulle hoppa det där räcket vid hörnet fast åt andra hållet. Vet inte hur många gånger jag försökte men hon tvärnitade varje gång. Kom verkligen upp i fart där på sista försöket och hon tvärstannar och jag flyger över hindret och landar på huvudet. Tappar andan. Inte liksom gjort illa mig så, utan mer chockad och kan inte andas. Självklart kommer tårarna hur mycket man än kämpar tillbaka.
Satte upp igen med jord över hela mig och i munnen tom, vafan liksom. Skrittade lite runt och det bara flashade framför ögonen hur mycket jag hade längtat tills KM på söndag och att jag skulle ha Faidra som hoppade så bra förut. Så såg jag hur rädd jag är och hur jag bara flyger av på tävlingen och allt blir ett helvete. Kunde inte stoppa tårarna. Så himla jobbigt. De andra hoppade banan och jag bara väntade. Till slut var det min tur igen och jag ville verkligen inte hoppa för jag kände ju vilket hopphumör hon verkligen hade. Hon ville inte. Hon tänkte inte. Inte idag. Nej jag tänker inte hoppa. Jo. Så gjorde jag det med gråten både i och utanför halsen.
Stigbygeln hade gått sönder också så jag hade egentligen bara en. Satte igång galoppen och styrde mot oxern på medellinjen. Hon stannade. Försökte ingen. Hon hoppade över bommen bredvid istället som skulle vara infångaren. Prisma ställdes bredvid hindret och jag försökte igen men Faidra prejade undan henne. Försökte igen på lägre höjd och då hoppade hon. Höjde upp igen och då jävlar skänklade jag på. Hon tvärnitade... och sen hoppade hon i alla fall. Flög upp ur sadel, ner på sidan och ut i luften över hindret och rätt ner i backen. Landade på armen och svanskotan denna gång. Jag hade varit så rädd och gråtfärdig så jag bara låg där som ett retard och hyperventilerade. Man känner sig så jävla dålig. Kände hur det bara bultade hårdare och hårdare i armen. Kunde inte röra den. Blev rädd. Satte inte upp igen - inte för att jag var rädd utan för att det hade gjort ont. Fick gå in på kontoret och de kylde armen osv. Fick hjälp av så fina människor! Ni är bäst! Kunde inte göra så mycket själv liksom. Var helt borta. Kändes som bomull i huvudet. Kom hem vid 23-tiden.
När jag sen la mig för att sova kände jag mig så trasig. Mitt knä är svullet, jag har ett osynligt blåmärke över hela pannan, stukning eller nåt i armen och ett slag på svanskotan mm. Låg bara där och kände värken flöda. Ska inte ens tala om hur det var imorse. Fy fan. Hoppning är farlig sport. Den som säger otherwise är dum i huvudet. Det stoppar inte mig iaf. Skiter i min arm och köör imorgon. Imorgon ska jag tävla i KM med Pirellie K.
Kommentarer
Trackback
